toovveostlin.blogg.se

Jippi...måndag igen och jag känner mig såååååå otroligt glad! - eller inte.
Känns som en hel evighet tills det blir helg igen och när det väl är helg så går den hur snabbt som helst! Det spelar ingen roll om man gör roliga saker eller om man bara vilar hela helgen, man hinner ändå aldrig vara riktigt utvilad tills måndagen börjar.

Ibland funderar jag varför man går i skolan, varför man plågar sig själv att kliva upp på mornarna fast man inte vill. Varför man tvingar sig själv att läsa i en jävla bok som man aldrig utanför skolan skulle ha en tanke på att öppna. Fattar inte varför vissa tvingar sig att kliva upp till jobbet när man hatar det. Det känns som att man är slavar för andra hela livet, från den dagen man föds till den dagen man dör. "Gör si, gör så", kommer jag någon gång i livet få bestämma hur det ska se ut? Kan jag, en onsdag, tänka att idag ska jag ha en sovmorgon...utan att få det dåliga samvetet som alltid tär på en när man gör något man inte borde. Det kanske funkar att göra så när man går i skolan, men de gångerna jag ha gjort det har jag missat saker som jag måste ta igen på den lilla lediga tid jag får till min fritid. Inte roligt.

Framtiden skrämmer mig, som fan. Jag är så otroligt rädd för att jag ska vakna en morgon om 10 år och inte veta varför jag kliver upp. Är livrädd för att jag ska lyckas välja ett arbete som jag hatar, som får mig att må psykiskt dåligt, är det meningen att det ska vara så? Alla dessa regler och normer om hur ett strukturerat samhälle ser ut gör mig galen! Varför gör vi människor saker och ting komplicerande än vad de egentligen är? Måste allt som finns finnas för att få ett samhälle att fungera? Man kommer aldrig kunna fly från det samhälle vi lever, man kommer aldrig kunna fly från alla regler och normer som finns och troligtvis kommer det inte bli bättre. 

Jag tror jag har ganska bra förutsättningar när det gäller min framtid. Klarar faktiskt det mesta med lite kontroll och fokus. Men det finns så många som inte har den möjlighet som jag har. Att plugga högskola kanske inte ens går att tänka på, istället nöjer man sig med att drömma sina drömmar och leva i en helt annan verklighet i det riktiga livet. En verklighet som får en att undra varför man finns, varför någon skulle minnas en när man inte längre är kvar. Men jag hoppas att de flesta är nöjd med sitt liv och vad de har...

Det jag drömmer om är att inte få slava under andra...det jag drömmer om att jag får göra mitt och får vara nöjd med det jag gör. Att det är okej att känna att kroppen är utmattad och att man behöver tid att hämta sig. Men då får man väl flytta till en öde ö, för det finns väl inte ett enda jävla utbildning/jobb som accepterar det.

Ge mig stenåldern! ♥