Westlife får mig på fötter igen
Jag känner mig som ett frågetecken och jag funderar på "vad var det som hände?". Jag är mycket glad på det viset att jag nådde mitt mål och fick MVG i Svenska A och fick höra några roliga saker om mitt skrivande. Känns som att någon äntligen öppnar ögonen och ser något jag älskar. Äntligen ger det avtryck och det känns sjukt skönt. Tack Ing-marie för att du ser!
Trots att jag borde vara en lycklig Toowe idag så känner jag mig alldles tom. Det enda jag ber om just nu är en resa där jag får tid att tänka på allt som behövs tänka på. Om det inte gjorde så ont!
Den här låten har varit en mycket inspirationskälla idag:
But if I let you go
I will never know
What my life would be
Holding you close to me
Will I ever see
You smiling back at me
How will I know?
If I let you go
Night after night
I hear myself sayin
Why can't this feeling just fade away?
There's no one like you
You speak to my heart
Its such a shame were worlds apart
Im too shuy to ask
Im too proud to lose
But sooner or later I gotta choose
And once again Im thinking about
Taking the easy way out
Men stumpan, hur står det till?
har bara varit rätt mycket på sistone men nu är det mycket bättre =)
Skönt att höra, blev riktig orolig för dig där. Kramiz.
